Halabja 16 mars 1988 - 5000 döda, 10 000 skadade

Fick förtroendet att tala idag på den Kurdiska kulturdagen på Hälsinglands Museum. Här nedan är mitt tal. 

Shajan och Sherans föräldrar var klädda i kurdiska högtidskläder; så vackra!! Med Sherans barn. 

Det absolut viktigaste med den här dagen; att vi samlas här ; det är att vi aldrig får sluta att berätta om folkmorden i halabja

..samtalet måste hållas levande....

För om inte samtalet inte hålls levande; vad händer då ? 

berättelserna från det som hände får inte glömmas

1988 - för bara 26 år sedan - startades i februari en folkmordkampanj som genomfördes för att utrota kurder; namnet på detta folkmord kom senare att kallas "Al-Anfal".  Totalt dödades 182.000 kurder och över en miljon människor sattes på flykt.  Sammanlagt förstördes över 4000 byar och  2000 skolor. Över 250 kurdiska städer och byar utsattes för kemiska attacker bestående av nerv- och senapsgas.  Den mest kända attacken skedde mot staden Halabja den 16 mars 1988.  Staden utsattes för den största kemiska attacken i modern tid riktad mot civilia och över 5000 människor dog och 10 000 människor skadades.  Än i dag lever många med svåra fysiska och psykiska funktions hinder.  

Det är om detta vi ska fortsätta att berätta; att hålla berättelsen levande. 

1948 - alltså 40 år innan "Al-anfal" inleddes. antogs deklarationen om FN´s mänskliga rättigheter.  Alla människor ska kunna leva sitt liv i fred och i säkerhet oavsett kön, hudfärg, religion . etnicitet. politiskt uppfattning eller språk.  

Ni Kurder har under många många år i dom olika länder ni levt, varit symboler för frihetskampen. Trots kränkningar av de mänskliga rättigheterna mot er, trots förföljerser och tortyr bär ert folk hoppet kvar om demokrati. 

FN´s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, uttrycker i paragraf 1 stor tydlighet;  Alla folk har rätt till självbestämmande" 

Trots denna konvention som  togs för nästan 50 år sedan, förnekas ni kurder de mest elementära rättigheterna. 

Det är viktigt att vi alla fortsätter berättelserna om det som hände; för det är viktigt att vi alla arbetar för att kulturella rättigheter värnas och respekteras - rätten till språk, kulturarv, religionsfrihet och identitet ska vara en självklarhet för alla människor på  denna vår jord. 

Jag vill tacka att jag fick förtroendet att bära er berättelse vidare. 

Tack