"Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått" - inte bröllop utan sann vänskap som blev "tant lila :)

Ja, vänner är ett fundament i livet; lär er det ungdomar!!

En period i mitt liv tappade jag bort en del vänner; men tänk de fanns kvar när jag knackade på igen!

Här är en selfie från tågresan hem från en skidåkningen i år med några av just de vännerna:

Skall börja med att erkänna att jag är "Tant Grön" i backen.  Eller rättare sagt "var"; för efter resan är jag "tant LILA"!

En av kompisarna; nämligen "tant Krycka",var utrustad med detta under skidresan :

Så stackarn som blev kvar hon var utlämnad till mej.  Första dagen i backen var jag sämre än vanligt; det var inte roligt; hade ingen vidare utrustning och mentalt hade jag bestämt mej att detta med slalom slutar jag med.  Kompisen "tant svart" var hack i häl hela dagen och kämpade på med mej.  

Nästa morron hade jag bestämt mej; att nu järnspikars ger jag järnet idag och så ser vi var vi hamnar.

Letade rätt på min rätta utrustning som är just; något gammalt :

Inköptes för drygt 20 år sen; sitter som en handske på foten!!

Något lånat :

Stavar som jag lånat av kära mor. 

Något nytt:

Skidorna som kusindottern hjälpte mej att köpa häromåret; vet ni - dom svänger av sej själv :)

Och så var det färgen; inget blått utan just lila.  För jag började som tant blå och efter dagarna med Eva åkte jag både blå och röd = lila!!

Jag gav allt i åkningen; framför allt detta med att jag skulle ner med kroppen och nästan nudda snön med vanten.  Jag tyckte jag nästan låg ned, hur mjuk i kroppen som helst.  Skidlärare Eva hon filmade och vad ser jag en : en stel pinna som knappt rör sej en centimeter.

Men jag fick upp ett riktigt härligt intresse för slalom; så nu ser vi framemot nästa slalomsäsong!!

Vill skicka med ett boktips när det gäller vänner och gamla saker; nämligen Sven Nordqvists "Hattjakten"!  Det är en barnbok, med så många bottnar!